Varför arbeta med reflektion?
I det reflekterande samtalet får deltagarna i gruppen möjlighet att gemensamt sätta ord på det de precis har upplevt tillsammans. I samtalet får du som pedagog möjlighet att se om eleverna tolkat övningen på det sättet som du tänkte. Du får en direkt utvärdering om övningen gav det resultat du önskade.
Att koppla reflektion till språkinlärning gör att eleverna får möjlighet att använda sig av olika språkstrategier. Ta exempel en statyövning.
Eleverna får i uppgift att skapa en staty som gestaltar ordet respekt, uppgiften är ett grupparbete som kräver planering, reflektion och feedback. Eleverna får både använda språket samt lyssna på deras klasskompisar sätt att använda språket. Man kan dela in språkstrategierna kopplade till stayövningen så här:
- Planerande fasen, här används språket på ett resonerande och planerande sätt. Språket används här ibland även på ett argumenterande och förhandlande sätt. Här är syftet att komma överens om en gemensam ide.
- Reflektionen, här får eleverna sätta ord på vad de faktiskt tror att de ser när de tittar på varandras statyer.
- Berättande fasen, här berättar eleverna om hur de tänkt med statyn och vad de tänkte att den föreställde. Här lämnas också utrymme att berätta om hur arbetsprocessen gick till.
Hur arbetar vi med reflektion?
I Sprakmetoden använder vi oss av olika slags reflekterande samtal. Det spontana, korta samtalet. Det längre, beskrivande samtalet och det mer styrande samtalet. Det gemensamma med alla reflekterande samtal är att samtalet sker öppet utan givna “rätta och felaktiga svar” och där eleverna får möjlighet att prata, men det är också ok att välja att inte svara.
Det spontana, korta samtalet sker alltid i direkt anslutning till att vi precis gjort en övning. Efter exempelvis övningen Namn och rörelse ställer vi ofta dessa frågor:
- Hur känns det i kroppen nu?
- Blev det något skillnad i ljudvolymen när vi gjorde en stor rörelse jämfört med en liten rörelse?
- Varför blev det skillnad?
- Hur kommer det sig att nästan alla tolkade den stora rörelsen så här?
För att den spontana och korta reflektionen ska lyckas är det viktigt att du som pedagog är öppen och nyfiken på vad som hände i gruppen under övningen.
Det längre och beskrivande reflektionen är ofta kopplad till en längre övning som eleverna gjort. Kanske har de haft ett grupparbete där de förberett och repeterat något som de visat upp för varandra. Eller så har ni gjort en övning med hela gruppen där det uppstod något oförberett under övningen. I denna typ av reflektion brukar vi samla gruppen i en ring så att alla kan se varandra. Här är det viktigt att du som pedagog också bidrar med vad du såg under övningen.
Det mer styrande samtalet kopplar vi till övningen Pulsen. Här har du som pedagog ställt en fråga som alla i gruppen ska svara på. I denna slags reflektion är talordningen tydlig från början då man skickar vidare ordet till nästa person bredvid sig. Här brukar vi låta frågan också ställas vidare, då den som pratat färdig ser på personen bredvid sig och ställer frågan till hen. På detta sätt blir denna reflektionsrunda också ett sätt för eleverna att öva sig på att ställa frågor.